En undran..
Jag funderar över en sak, skulle vara snällt om ni svarade.
Hur reagerar ni när ni saknar någon riktigt mycket?
Blir ni ledsna, sitter hemma och tittar på bilder, Kompletterar ni saknade med att ilska, blir arga och låtsas som om ni inte bryr er om att personen i fråga är borta? Ringer ni stup i kvarten och tvivlar på er själva, eller låter ni bli i hopp om att inte tänka på det lika mycket? Tycker ni det är mysigt med saknad eller är det någonting ni avskyr? Mår ni bra eller dåligt som person?
Ja, ni hajjar...hur reagerar du?
S
Hur reagerar ni när ni saknar någon riktigt mycket?
Blir ni ledsna, sitter hemma och tittar på bilder, Kompletterar ni saknade med att ilska, blir arga och låtsas som om ni inte bryr er om att personen i fråga är borta? Ringer ni stup i kvarten och tvivlar på er själva, eller låter ni bli i hopp om att inte tänka på det lika mycket? Tycker ni det är mysigt med saknad eller är det någonting ni avskyr? Mår ni bra eller dåligt som person?
Ja, ni hajjar...hur reagerar du?
S
Kommentarer
Postat av: sofia
Hmpf.. Jag blir nog ledsen ibland eller inte sådär så jag börjar stor tjuta utan mest bara deprimerad/ledsen. (hoppas du förstår?, haha), speciellt på kvällarna då man får sova själv. Jag hatar att sova själv! :P
Postat av: Josephine
Jag är rädd för att inte ha nånting att göra för då stannar världen upp och jag börjar fundera och sakna ännu mer. Så länge jag har något att göra rullar det på.
Annars blir jag väldigt lättstött och kan nog vara sjuk jobbig med femtioelva sms! :D
Trackback
