caraas

Okej, here's the truth
Om 20 dagar, talade med Emma idag och ja, hon sa 20 dagar!,  åker vi till Kenya i fyra månader.
Sanningen är den att jag är livrädd, fullkomligt skräckslagen.

Många gånger bryter jag ihop, vandrar mellan panik och förväntan. Jag är mycket väl medveten om att jag kommer hinna känna glädje och sorg. Jag kommer ångra mig, längta hem, uppleva saker jag aldrig annars varit med om och skratta mig lycklig över att jag vågade gå på det där planet. För i den stunden... det är den jag är mest rädd för. Tror jag. Eller de kvällar jag kommer längta hem, vara ledsen och inbillad magsjuk.

Jag håller tankarna på när jag kommer hem, för det gör jag faktiskt, det är ingen flytt, det är 16 veckor.  Och när jag kommer hem kommer jag hem till allt som är som ingenting varit tidigare. Jag håller mina tankar på min bästa väns nya hus, min egen nya lägenhet som vi kommer trängas fem pers i under 2 månader, den pojkvän och idol som jag tycker så mycket om. Hans rum och varma säng som kommer bli min tillflykt när familjen blir för familjär.
På vår, 19 år och min sista termin i skolan.
Det är ett bra år som ligger framför mina fötter, men faktum kvarstår,

Jag är livrädd, fullkomligt skräckslagen!