caraas

Far min ska till Brasilien, igen. Historien bakom den tidigare resan är lång och aningen skrämmande då den påminner om hur liten världen ibland tycks vara. För att förkorta det hela så var pappa där i jobbet 1992. Han bodde då hos, tro det eller ej,  Kristofer som då bara var 2 år och som i sin tur bodde där pga att Erik (hans far) jobbade där nere.  Hahaha, vem hade då anat hur det skulle bli 15 år senare..

Hursomhelst, nu ska han åka dit för affärer igen, redan imorgon reser han och jag blir kvar hemma... suck. Inte nog med att han ska till soliga stränder och gotta sig i två veckor, han är dessutom borta över min födelsedag, 18-årsdag! Jobbade verkligen stenhårt på argumenten som jag innerligt hoppades skulle få mig och K at följa med till Brasilien. Det hade ju varit nått!! Att bli 18 på en solig strand och en paraplydrick i handen är det nog ionte många som skulle säga nej till... I and tried, over and over again... Men nej. 

Nu får jag istället sitta här, glo ut genom fönstret och titta på när regndropparna faller från skyn. Kanske "trösta" mig med lite bilder från allt det jag går misste om.

       

Det ni!
S